Segling 8 blev ju inget av eftersom vinden inte behagade blåsa den kvällen. Därför fick vi anledning att använda reservdagen och den inföll alltså torsdag 6/9. Och nu kom det vind! 10 m/s i starten och, enligt Sjöfartsverket ViVa, 14 m/s vid Torshamnen. Bud på mer enligt prognosen. Hmmm, skulle man våga sig ut? Seglingsnämnden (Olle) bestämde ändå att köra och vi var 10 tappra båtar som trotsade väderprognosen.
Vinden låg på väst men skulle vrida mot syd så bana 5 kom upp (ABCABEA). Vi var ute och kände på vinden och konstaterade att det blåste för mycket för fullt ställ. Ett rev togs in och genast löpte båten mycket bättre. Prognosen talade om mer vind och massor av regn så vi bestämde oss för att köra utan spinnaker – skepparen ville inte blöta ner den i onödan såhär i slutet på säsongen…
Start mitt på linjen strax bakom en större båt (Omega 34) och i lä bakom den andra NF:en (skit också) men han kan inte hålla samma höjd som Omegan och faller kraftigt av framför vår näsa och långt ner i lä bakom den andra båten för att få fritt. Plötsligt ligger vi helt fritt igen rakt bakom Omegan som ju sakta drar ifrån. Vi kikar bakåt och konstaterar att det gör vi också. Vi kan hålla samma höjd som de framför och tar massor med höjd på båtarna som glidit ner i lä. Vi drar ifrån! That’s a first. Båten går väldigt fint på denna nästankryss.
Vi klarar att sträcka hela vägen upp till märke B även om det börjar mota lite när vi närmar oss. Båtarna som hamnat i lä måste ta minst ett slag och vi har vid rundningen en lucka bakåt på ca. 50 m. Upp till C är det bara åka och men vinden lättar ut bakom Asperö så revet åker ut. Efter rundningen av C blir det nästan plattläns in till A. Vi är en av få båtar som spirar focken och tjänar massor på det. Dessutom sätter strömmen hårt söderut så vi får segla säkert 10 grader mer norrut än vår egentliga kurs – ännu plattare alltså. Strax innan rundningen vid A kör vi ikapp några båtar ur starten innan men väljer att bromsa ner litet, medan vi tar revet igen, för att inte ställa till det i rundningen.
Efter rundningen märker vi genast att vinden vridit litet mot syd, precis enligt prognos, men inte har den ökat. Tvärtom har den minskat en aning, kanske beroende på det nu myckna regnandet. Vi har inte alls samma båtfart som under första benet och funderar på om revet ska ut igen. Men när det brallar känns revet rätt så vi beslutar oss för att det får sitta – vi skulle troligen tappa mer på manövern än var di tappar totalt på hela kryssen. Vi går inte alls lika bra nu och håller bara jämt med båtarna runt oss (förra benet gick vi ifrån) men vi tappar inget heller.
Vid rundningen av B är det litet trångt eftersom vi är tre båtar som kommer fram samtidigt och vi kommer in på babord så vi tar ut sista slaget något onödigt långt för att inte riskera behöva göra ett extra slag. Det blir aldrig någon dramatik men vi förlorar några båtlängder. Upp mot E är det halvvind och revet tas ur igen. Vi åker med några större båtar på deras häckvåg tills vinden lättar ur bakom öarna igen men de drar aldrig ifrån.
Efter E är det slör in mot mål men vi plattar till kursen och spirar focken och skär sedan upp igen. Återigen lönar det sig med spirad fock och vi drar ifrån en båt bredvid som inte spirat.
Vi tittar framåt och bakåt och konstaterar att vi troligen fixar en bra placering idag. I topp tror vi på Späckhuggaren som vi ser går i mål långt före oss – den hade vi aldrig en chans emot. Frågan är hur det går med Omega 34:an. Den är ju visserligen före men är det tillräckligt?
Resultatet i mål visar att vi tappade 2:a-platsen med ca: 1:30 till Omegan. Det var alltså ganska långt kvar till dem. 3:a alltså och säsongens bästa resultat. Kul. Blöta men nöjda packar vi ihop efter, vad det verkar, säsongens sista segling…