Denna kväll måste varit den bästa hittills. Varmt, soligt och 5 m/s nordväst. Vi lämnade Krossholmen tidigt och hissade spinnakern för att vara säkra på att vara framme i tid. Fin segling.
Väl framme visar det sig vara många som ska segla. Det är trångt. Kul. Mycket folk på nakenbadet också som tittar intresserat. Bana 6 (AKCEAFA) kommer, något förvånande, upp – vi hade väntat oss 7 i nordvästvinden, speciellt som de spått att vinden ska minska och det därför hade varit bättre med långa varvet först så det kunde gå att korta banan. Men nu blir det 6.
Upp till K blir en sträckbog så det gäller att positionera sig i starten och få fri vind. Vi lyckas plocka starten klockrent! Vi är absolut först iväg och får direkt en lucka på mer än en båtlängd till närmaste båt. Där ligger de dessutom två båtar som gnabbas och därmed bromsar varandra. Vi är klart först upp till märket och har redan kommit väldigt nära båtarna i starten före, såpass nära att vi måste ta hänsyn till deras skitvind nä vi ska slå runt märket. Eller ska vi slå? Med rådande förhållanden men kraftigt sydgående ström kan det löna sig att sig att stå på söder om Eskilsholmen och ta ett långt slag upp mot märket istället. Man får mindre ström där men riskerar sämre vind bakom Asperö och Rivö. Vi väljer till slut den konservativa vägen och slår. Hälften av båtarna, ungefär, går med oss, hälften kör vidare. Vi får ett fint ben upp här som lyfter hela tiden tack vare strömmen som ligger på läbogen.
Uppe vid Smörbådan måste vi slå för att inte gå in i förbudsområdet runt Plankorna. Här inträffar kvällens första misstag. När vi närmar oss grynnan norr om Skifteskär säger navigatören (undertecknad) att det är bara att stå på och det inte finns mer än det som syns. Tack och lov passerar just en färja och vi kan i dess svall tydligt se att det ligger något i princip rakt framför stäven. Hastigt slag som inte kan skrivas upp som vårt bästa och vi tappar litet fart och höjd där (navigatören hade skräp på kortet och såg inte att det var två böar). Vi kör en stund för att skaffa avstånd till 1,3:an Innan vi slår igen för att lägga upp oss mot märket.
Passering av C är alltid litet lurig eftersom där ligger en 1:a precis vid märket. En båt utan djupgående rundar framför oss men de kan ju strunta i grundet. Vi väljer att ta det säkert här och går en rejäl överbåge. Vi tappar nog litet på det men det är lika för alla. Nu följer en inledningsvis brant spinnakerbog som plattar vartefter vi närmar oss E. Vi ligger och bråkar en aning med andra båtar som nu kommit ikapp och vi får en litet överbåge på grund av det men mest är det strömmen som trycker iväg oss. Vi lägger upp gippen inför rundningen en bit före märket men hamnar ändå en dryg båtlängd under. Vi kan dock köra om en mindre båt ur föregående startgrupp i lä direkt efter märket.
In mot A har vi fin skärning. Vi ligger nu som fjärde båt och det känns som vi plockar på dem framför. Vinden dör dock ut bakom öarna innan Hinsholmen och avståndet förblir detsamma. Vi tar ner spinnakern litet tidigt vid udden på Jonsholmen och lovar upp mot A. Det blir som vanligt en lurig kryss ut igenom hålet här men vi har en lagom lucka framåt och helt fri vind samtidigt som alla våra konkurrenter (utom den allra längst fram) alla ligger och gnabbas och stör varandra här. Vi rinner igenom ganska fint. Liksom förra kryssen tror vi att det lönar sig att ta nordgående benet först så att vi ska ligga tvärs strömmen så mycket som möjligt så vi börjar att gå upp mot Lerholmen, slår när vi måste ner mot G (som vi måste söder om) och tar sedan ett långt slag upp och förbi Kråkeskären. Det går stundtals mycket bra. En stund här ser det ut som vi distanserat båtarna bakom med väldigt mycket men de lyckat hämta upp sig igen.
Nu hade vi egentligen velat gå hela vägen (nästan) upp till layline men två ankarliggande fartyg gör att vi tvingas till två slag här. Det är tyvärr uppenbart att vi tappar på detta och vi ser bakomvarande båtar närma sig. Blä. När vi kommer in för rundning har vi dessutom spinnakergrejerna på fel sida men det skiter vi helt enkelt i och hissar den i lovart – det blåser inte så mycket nu ändå. Det funkar. Faktiskt bättre än förra sättningen!
Nu minskar vinden gradvis och vi försöker jobba stenhårt på att hitta rätt skärningsvinkel men det är svårt i den hela tiden minskande vinden. Vi gör ett par gippar och försöker och försöker men det går bara långsammare och långsammare. Vi ser några konkurrenter med lägre SRS som vi menar vi varit tillräckligt långt före för att slå komma närmare och närmare. I mål är vi som femte båt och räknar efter att vi borde kunna knipa en fjärdeplats; två av båtarna framför slår oss klart, två borde vi slå på SRS och en bakom oss slår troligen oss. Vi får se. Vinden dör ut mer och mer och de stackare som är kvar ute på banan får det kämpigt att komma in. Vi inser att vi inte kommer att hinna hem i rimlig tid och startar motorn men är ändå inte i hamn förrän efter solen gått ner.
Resultatet för kvällen visar sig bli 4 av 17. Vi blir faktiskt slagna av tre båtar framför men ingen bakom. Vi är nöjda med det.