Ett litet sent referat från vår sista(?) kappsegling i år.
Inför seglingen hade vi kollat av vädret rätt noga. Vi var ordentligt trötta på stiltje så beslutet var att om prognosen sa stilla skulle vi inte åka upp. Sista prognosen på fredag kväll sa att det skulle bli svaga vindar men aldrig stiltje så där fattades beslutet att åka. Själv åkte jag ner i båten på kvällen och sov ombord för att hinna upp i tid morgonen efter – vi har en tvåtimmars transport upp till Björlanda. Kl. 06:30 anslöt Tom och Björn i båten och vi lättade i ca. 2 m/s. Motorgång hela vägen såklart. När vi kom fram till Björlanda var det tät dimma som vältrade sig ner i älvdalen men det lättade innanför pirarna. Vi hittade en plats och genomförde registrering m.m. samt hämtade upp Leif som anlände per bil.
Vi fick starttid 11:13:58 så vi hade rätt gott om tid att gå ut och känna på förhållandena. Fortfarande tät dimma vid första start kl. 10:00 men den lättade snart när vinden kom ner utefter Nordre Älv. Vi hann köra några kryssben och prova på Coden. Med den förväntade banan med ett första ben upp till Ostindiebådan skulle Coden bli helt perfekt. Mycket riktigt får vi förväntad bana (Start-Ostindiebådan-Gallskärsbådan-Start-Gallskärsbådan-Start-Gallskärsbådan-Mål). Är de helt tokiga, undrar vi. Vi kommer aldrig hinna med allt det i denna vinden! Det blåste alltså mellan 0 och 2 m/s. NO.
Just i startområdet är det nu stilla. Det är ganska många båtar som ska starta förhållandevis tätt mellan 11:00 och 11:25 så vi ligger en drös båtar och knör. Det är väl inte trång men svårt att manövrera i den närmast obefintliga vinden. Vi ligger med bara storsegel och glider utefter linjen och lyckas ändå tajma starten ganska bra – rullar ut coden strax före skottet och viker ner näsan under styrbordsmärket. Iväg. Eller inte. Det blåser inget. Alls. Efter vad som känns som en evighet kommer vi upp över udden på Välkommen och där står det vind. Vi skjuter god fart och forsar iväg. Drar lätt ikapp båtar framför och undan från de bakom som alla kör spinnaker, för brant. Halvvägs upp till märket dojar vinden ur och vi börjar tappa igen.
Uppe vid rundningen beslutar vi för oss att ta gippen med Coden för vi tror att skärningen är så brant att vi kanske ska fortsätta med den. Det visar sig vara helt fel så det måste bli byte – litet komplicerat eftersom vi bara har ett spinnakerfall. In och ned med coden, upp med blåsan. Nåja, det går rätt OK och vi tappar inget på det. Sedan blir det en plågsamt långsam spinnakerbog ner mot Gallskärsbådan. Det går endast undantagsvis över 1 knop. Vi blir uppseglade av att antal båtar och blir litet störda. Alltså bestämmer oss för att ta en gipp för att få friare. Det känns bra men efter en litet bit inser vi att det står mindre tryck på norrkanten. Egentligen borde det vara bättre för prognosen säger att det ska fylla i ny vind från NV men det stämde inte just där kan vi konstatera. Tillbaka igen och nu lättar det ut ännu mer. Vi gör en gipp till, och sedan tillbaka, för att komma in ”enklare” mot rundningen men har litet otur med en båt som kommer in till rundningnen från babord och precis hinner klämma in näsan med märkesplats. Här är det nu extremt litet vind. Vi står precis stilla vi fyra båtar som har oturen att hamna här samtidigt. Eftersom vi fått lämna plats till en båt ligger vi i lä (om man nu kan tala om det i detta läget) och har ingen som helst manöverförmåga. Vi börjar driva med strömmen söderut.
Efter några minuter har vi fått en separation på ca. 50 m i sida mellan oss och märket. Vi kan bara ligga där och se hur fyra båtar bakifrån kommer in till märket, rundar och seglar iväg! Men där vi är är det absolut ingen vind alls. Vi kommer att bli liggande här i en och en halv timme men det vet vi ju inte nu. Eftersom inget händer dukar vi upp lunchen, för det brukar vara ett osvikligt sätt att få något att hända… På tracken se man denna stiltjeperiod som en sick-sackväg åt sydost. När vinden kom styrde vi rakt in mot mål.
När vinden väl kommer är den mer NV än NO så vi drar upp coden igen. på den börjar vi tugga ikapp båtar framför men nu är vi ordentligt distanserade. När vi ser att båtarna som rundade strax efter oss i början på stiltjen kommer ut och rundar igen och vi har mer än hälften kvar till ”startrundningen” tar vi beslutet att lägga ner. Vi fortsätter ändå in till linjen med coden men seglar liksom inte längre. Vi borde egentligen byta till spinnakern nu eftersom det fyller i mer och mer från NV men ingen bryr sig längre.
Seglingsledningen beslutade att korta banan – klokt – men råkade visst ut för ett olycksfall med en funktionär så det blev något strul med resultatinsamlingen. Beslutet blev senare att seglingen skulle strykas med motiveringen att det var för orättvisa förhållanden. Det kan vi verkligen skriva under på men det verkar ändå som ett mycket konstigt beslut – var och en som seglar vet att det kan bli så här ibland. Jag misstänker snarare att de inte lyckades få ihop ordentliga målgångstider för det var bara en stackars funktionär i tornet, och mycket trångt men båtar, när vi seglade förbi.
För egen del är jag mest sur över att vi tog oss hit – vi hade bestämt att inte segla några mer ”stiltjeseglingar” i år och så gör vi det i alla fall. Det hade varit bättre att lägga denna tiden på något annat.
Facit blev att vi hänger med bra på code i mer än 2 m/s men lättar det blir den för tung, vår spinnaker funkar inte i lättvind (visste vi ju redan) och vi slog inte ett enda slag. En fin dag var det men jag hade hellre seglat något annat i dessa förhållanden.