Spiff hade varit ensam på äventyr – på båtmässan ”Båter i sjøen” i Oslo närmare bestämt. Direkt efter mässan i Ellös fick han ge sig av alldeles själv på den långa utflykten. Meningen var att han skulle få ta sig hem själv också. Men så insåg jag att detta hade potential att bli en väldigt fin tur så raskt bestämdes att vi skulle klara av detta själva.
Sagt och gjort. Vi bokade bussbiljetter för söndag kväll med beräknad ankomst 17:30, en halvtimma innan mässan stängde. Med på resan var undertecknad och pappa Nils. Promenad från busscentralen (lång skulle det visa sig) till Sockerbiten där mässan hölls. Avgång direkt för motor då vinden visar sig vara helt obefintlig. Det är fullt race ut ur hamnen!
Vi puttrar söderut utan någon egentlig plan om hur vi ska lägga upp resan. Det blir mörkt. När vi kommer till Drøbak är klockan 21:30 och det är helt kolsvart. Vi bestämmer oss för att ta natt och går in i hamnen. Vi har tur och hittar en helt perfekt plats där vi kan förtöja men det finns inte mycket service.
Tidig kojning och lika tidig morgon. Redan 07:15 är vi på väg igen. Även nu för motor för vinden är obefintlig. Strax söder om hamnen förstår vi varför servicen var något klen där vi var då vi nu passerar gästhamnen, den hade vi inte ens sett i mörkret kvällen innan!
Efter en stunds motorkörning kommer det litet vind från nordost och vi hissar segel. Vi möter två stora kryssningsfartyg och måste hålla undan i leden. Det är smalt… Vinden kommer och går flera gånger under förmiddagen och vi kör omväxlande med segel och motor. Det är först när vi kommer i höjd med Hankøy som vi kan börja segla på riktigt. Nu är vinden ostlig och vrider ibland något på syd. Vi har alltså en dikt bidevindsbog. Vinden ökar en aning så vi tar ett rev för bekvämlighetens skull – båten blir mycket lättare på rodret med full genua om man revar vid ca. 6 m/s. När vi kommer till Tresteinerne måste vi göra ett slag för att hålla undan för en gasbåt som är på väg in till Fredrikstad (gissar vi).
Resan genom svenska skärgården blir precis så fin som vi hoppats på och vi passerar raskt alla kända landmärken. Vi ser nästan inte en enda båt. När vi når Hamburgö vid 19-tiden är vi ganska trötta och inser att vi måste tanka Diesel. Vi går därför in till Hamburgsund för natten och börjar med pumpen. Den visar sig bara ha sedelautomat och vi kan därför inte fylla fullt. Kasst. Servicen i hamnen visar sig vara helt obefintlig med de ska ändå ha full betalning, 280 kronor! Icke, sa Nicke, det betalar vi inte.
Nästa morgon regnar det och blåser en svag ostlig vind. Prognosen lovar uppehåll framåt eftermiddagen och måttlig sydvästlig vind med svag sydlig däremellan. Vi tuffar iväg 07:00 med motor genom rännorna men kan sätta segel en stund utanför Bovallstrand. I inseglingen mot Hunnebostrand är det dock stopp och motorn går igång igen. Sedan kör vi motor genom hela Sotenkanalen, Hasselösund, Smögen, Kungshamn och Bohus Malmön. Väl där är vinden rent på syd och väldigt svag. Vi kör alltså vidare och det är inte förrän på Marstrandsfjorden vi kan hissa segel igen. Men det är bara en kort stund för vinden dör ut mer och mer och redan vi Skallen ger vi upp igen. Vi gör ett nytt försök vid Rammen men det går för sakta och motorn går igång igen. Vi förtöjer på Torslanda kl. 19:00. En 12-timmarsetapp till alltså.
Trötta men nöjda över att ha ”gjort Bohuslän” kliver vi i land och känner faktiskt att sommaren kan vara slut nu. En ganska skön känsla faktiskt.