Skepparkannan 2013, Segling 5

Fin vind på stadig nordväst mötte oss vid bryggan. 9 m som skulle minska något under kvällen men fortsatt nordväst. Detta skulle visa sig stämma mycket bra.

Ut från bryggan i god tid för omväxlings skull. Fullt ställ och slör hela vägen till Hinsholmen. Väl på plats får vi upp den förväntade bana 7 (AKFAKDA). Skönt att slippa kryss ut i Saltholmshålet i dagens vind.

Vi har redan känt på kryssen litet och hissar/planar seglen nästan max och tycker nog att det stämmer ganska bra. Hyfsad fart i båten och inte så mycket kräng. Detta blir nog bra. Vi hinner t.o.m. köra ett par övningsstarter och klocka anlöpet till starten, som ju kommer att ske med halvvind idag.

2013-06-10, TrackJust i starten blir det väldigt trångt på linjen, precis som man skulle kunnat vänta sig med hela 10 båtar i samma start. Vi har planerat att komma bakifrån med fart och köra igenom hela gänget men vi bommar vårt eget klockade anlöp med fem sekunder och kommer därför en aning sent. Vi kommer inte igenom trots att de andra ligger ganska stilla i startögonblicket – de får upp farten innan vi hinner fram. Nästas sist iväg idag igen. Men vi plockar ett par båtar, i lä, på väg ut mot K. Det går bra. Runt K och kryss. Men vad nu? Det kränger och går inte alls så bra som förut. Vad har hänt? En snabbkontroll visar att våra viktigaste trimlinor för att plana seglen har glidit. Cunningam och uthal är inte alls där vi satte dem tidigare – linorna har helt enkelt glidit i avlastarna och vi försöker fixa men det visar sig att vi har för litet utväxling på grejerna i den hårda vinden. Vi kommer att kämpa med dessa hela resten av kvällen…

Nåja, vi får någorlunda hyfs på det men riktigt bra blir det aldrig. Senare, efter seglingen, inser vi också att fockens halshornstafs töjt sig under seglingen så mycket att vi aldrig fått rätt förliksspänning under kvällen men det har vi alltså inte insett ännu. Vi märker ju att vi inte riktigt hänger med som vi hade förväntat oss. Vi väljer däför att försöka segla smart väg och resonerar en liten stund om vägval och strömmar. Vi chansar på att gå ett långt andraslag på babord nästan ända upp till Lerholmen och tror att vi på det sättet ska vinna litet på de andra p.g.a. kvällens ström som sätter rätt bra söderut (och alltså borde vara sydvästlig i hålet där vi är). Det är möjligt att det är rätt vägval men nästa gång vi möter de andra är vi ändå rejält efter. Vi framhärdar dock i vår tro att högersidan är bäst och tar även nästa långa slag på denna sida ända upp till bôset vid Kråkeskären innan vi slår ut. Även denna gång tvingas vi inse att vi tappat multum på de andra.

Rundningen går fint men spinnakern kommer upp med en knut som hämtad ur en knopbok och vi fipplar en stund innan vi fått den på plats men sedan går det undan. Inledningsvis tar vi in ordentligt på framförvarande båtar men sedan är luckan konstant ett tag. På väg in i Salholmssundet går en skärgårdsbåt mellan oss och framförvarande båt (trots att hela havet ligger öppet bakom oss) och vi svär inledningsvis över detta tilltag. Ederna förbyts emellertid snart av jubel då vi kan köra ikapp svallvågorna och surfa in i hålet i nästan åtta knop. Genast plockar vi in flera båtlängder på framförvarande båtar.

Städad nertagning i god tid för nu blev det trångt plötsligt. Ny halvvind ut till K utan drama  följt av ny, kortare kryss. Genast blir det uppenbart att vårt vägval under förra kryssen inte hade ett skvatt att göra med att vi tappat. Vi tappar rent otroligt mycket nu (det är nu som tafsen till focken töjt sig) och det känns verkligen som vi är sist nu. Vi rundar ändå med viss kontakt till de framför vid D men är något osäkra på om vi ska sätta spinnakern nu eftersom det är ganska hård skärning och flera av båtarna framför inte satt. Vi väljer ändå att sätta och det funkar bra. I mål är vi sist i klungan och har bara tre båtar efter oss (långt efter).

Hemseglingen till Krossholmen blir lång i motvinden och nu ser vi problemet med focken. Samt inser att vi måste göra något åt tamparna som glider i avlastarna.

Resultatet blir 16:e plats av 18 deltagande båtar. Kasst. Vi måste ordna till trimmöjligheterna i båten till nästa segling om vi ska ha en chans. Det är en sak om vi skulle trimma fel. En helt annan att trimma tillbaka samma trim hela tiden – det ska inte behövas. Bättring!

24-timmars vårsegling 2013

I helgen som gick var det återigen dags för 24-timmarssegling för teamet. Denna gång på Svaj och med hela sex personer i besättningen. Leif har för säsongen skaffat nya segel och nu skulle de testas och bekänna färg.

Förhållandena var luriga med osäkra vindprognoser med stor risk för stiltje så vi insåg tidigt att det skulle behövas en stor portion tur för att kunna sätta en bra distans den här gången. Läs mer om vår segling här. Det hela blev en bra genomkörare inför Bohusracet om en månad.

I övrigt kan man väl säga att de nya seglen fick mer än godkänt!

Skepparkanan 2013, Segling 3

Fin kväll men svaga vindar. Prognoserna diffade litet men mycket tydde ändå på att nuvarande NV skulle vrida till NO under kvällen.

Sen avfärd från Krossholmen så idag fick det definitivt bli motorgång för att hinna. Seglen uppe men de bara hängde. På plats bara 20 minuter före start så det blev inte så mycket förberedelser. Banan dröjer – har de månne bryderier om vädret? Till slut kommer bana 6 upp (ACEAGFGA)! Om det blir NO kommer det ju bara att bli halvvind!

2013-05-27, trackStarten går sådär. Vinden varierar väldigt mycket och ena stunden har vi bra tryck för att i nästa stå helt stilla. Svårt att tajma startskottet då. Det är halvvind men efter viss tvekan bestämmer vi oss för att inte hissa spinnakern i starten. Rätt beslut visar det sig – en båt hissar men har problem att bära. Ner till K är det bara åka och vi fastnar litet tråkigt i trafik och tappar en hel del.

Det blir en kort kryss upp till C där vi blir något osäkra på några grunds exakta position. Vi har kanske inte 100% fokus på båtfart där ett tag utan ägnar mer intresse åt sjökortet. Väl uppe vid märket blir vi lika osäkra på var 1-metraren ligger och tar ett extra säkerhetsslag. Så här långt har vi inte gjort så bra ifrån oss…

Rundning och spinnaker. För ovanlighetens skull ligger alla grejer rätt så det är bara att hissa och vi åker söderöver med vass skärning. Halvvind men det mesta är fartvind. Vinden lättar en aning och vi börjar tro på utlovat vrid och gissar på avkortad bana. Såhär långt är det ingen som riktigt ryckt iväg och fältet är hyfsat samlat. Det blir gipp strax innan E och vi kan konstatera att strömmen idag inte är nådig. Vi formligen forsar söderut och får faktiskt problem att hålla upp mot A. Båtarna framför oss kan inte hålla höjden utan är halvvägs ner mot Fiskebäck. De river och kör in på bidevind. Vi planerar att göra samma men då, i höjd med Eskilsholmen kommer det plötsligt mer vind och nu är den nordlig. Snabbt ner med tyget men det blir litet rörigt så vi stannar upp och blir grundligt omkörda av en Smaragd som gör det hela betydligt snyggare.

Inne vid A blir det trångt och en båt framför oss försöker snika sig mellan bojen och en styrbordbåt och slår snålt framför. Styrbordsbåten måste hålla upp med klarar att hålla undan men det räcker inte för den andra båten ändå – de tar nästan med sig märket! Vi har fullt upp och tänker faktiskt inte på att protestera då båten inte rundar om eller gör en 360. Inte heller styrbordsbåten protesterar (vilket vi var säkra på att den gjort men vi hade fokus på annat håll).

Ut på en lång kryss mot Rivö där vinden åter är på NV. Nu går vi stundtals riktigt bra. Ända tills vi gör det klassiska misstaget att gå förbi udden på Rivö huvud går vi ikapp framförvarande båtar och håller snabbare båtar från följande start efter oss. Vid huvudet inser vi att vi gjort bort oss igen (man ska inte vara här i lätt väder) och tappar. Vi slår direkt när vi fattar vad som hänt och tar oss ändå ur det någorlunda hyfsat.

Rundar i bra tryck och hivar upp nylonet. Vi går bra men ser ju att båtarna bakom kommer närmare hela tiden. Det verkar som att vinden fyller i bakifrån för vi närmar oss de framför. Vi ser dock hur Smaragden som körde om oss tidigare nu ligger hela havet framför. Hur gick det till? Vi konstaterar också att fältet idag är väldigt samlat – alla båtar ligger inom en sträcka av några hundra meter. Intressant resultatlista idag alltså.

Vi tror nog själva att det gått hyfsat bra idag men resultatet blir litet nedslående: 7 av 16 men då var det två DSQ och en DNF. De som blivit diskade har missat att runda G, en på utväg och en på inväg. Båten som närapå plockade bort A är inte diskad och slår oss. Hmmm. Vi får ta och leta fram protestflaggan. En båt som vi trodde vi slagit visar sig ha fel SRS-tal och ska ha en hundradel lägre, så då slog de oss också – med 4 sekunder! Så tajt var det. Alla båtar i mål inom 20 minuter…

Nu blir det paus för oss en vecka eftersom vi är upptagna med annat nästa gång. Får ta nya tag till segling 5.

Skepparkannan 2013, Segling 2

Ny måndag och dags igen. Bättre väder idag. Trevligt. Prognosen är NO 2-3 m/s, avtagande, vridande till N och därefter åter 2-3 m/s.

På Krossholmen blåste det O 3 m/s. Vi kände på oss att det skulle bli tajt så vi drog direkt på bara fock så vi kom iväg medan vi råddade storen. Vi kom nästan till Torshamnen innan det blev stilla. Igång med rökgeneratorn på aktern och vi tuffade på i sakta mak. Men vad händer?! Bonk och dån! Vi står på! Jaha, man ska visst inte gå så nära Dynan. OK, nu vet vi det. Nästa gång tar vi nog med ett sjökort…

Vid Stångerholmen ligger en annan deltagare och driver som glada i hågen testat spinnakern och plötsligt finner att vinden är borta. Vi tar dem på släp.

Vi kommer till startområdet strax efter första varninssignalen så det blir trångt med tiden nu. Bana 2 är påbjuden (AKCBADEA) och vi anar en avkortning. Vid starten blåser det O 2 m/s och vi riggar litet stressat för spinnakerstart. Vi råkar, av en slump, hamna i helt perfekt läge eftersom konkurrenterna gått litet för långt från linjen och vinden dör ut. När skottet går hissar vi och hinner nästan få trasan i topp då vi konstaterar att vinden just vände till NV!

Tjong, pang, ner med allt och tvärstopp. Nu ligger vi tvärs hela fältet på babords hals och är manöverodugliga. Vi lyckas med nöd och näppe väja undan bakom alla styrbordsbåtar men starten är ju helt förstörd, vi är toksist. Det blir en långsam sträckbog ner mot K där vinden vrider hela tiden och vi bara försöker ligga så fritt det nu går. Det lyckas ganska bra och nere vid märket är vi nästan uppe kön. Vid K väljer vi att slå direkt för att försöka undvika mer skitvind (de andra står på litet längre). Ett gott försök men tyvärr vrider vinden litet nyckfullt och vi ser att båtarna som gick litet längre pekar uppåt mer än vi. Vi väljer ändå att hålla ut slaget och går nästan ända upp till Lerholmen innan vi slår. Med detta kommer vi nästan att nå märket och vi ligger i fri vind. Till vår glädje ser vi nu att de andra stannat helt och vi kommer ikapp igen. Ett kort slag krävs vid Lågerna och även denna gång kör vi litet längre än de andra och det betalar sig rejält. I rundningen plockar vi ett par båtar bara sådär! Det verkar som vinden vred precis där och blev mer västlig. Hade vi tur.

2013-05-20, trackNer mot B är det spinnakerbog som inleds mycket brant, precis så vi bär faktiskt, men gradvis öppnar mer och mer då vinden vrider tillbaka mot NV. Men den dör ut. Vi når nästan ner till Norra Rödskärsbådan innan vinden dör helt och alla mätare visar 0. Spinnakern hänger som en trasa. Bara att vänta. Nu är det tävling i att sitta still. Tyvärr kan vi se att de litet större och snabbare båtarna i vår startgrupp hann ner till märket och nu har fin sträckbog mot mål. De drar ifrån ordentligt (men, visar det sig, stannar senare).

Efter en, som det känns, eon av tid kommer vi ner till B. Precis en båtlängd innan märket kommer det litet vind som vrider till N. Vi gippar men får ta ner istället för att köra på. Det blir en bidevindsbog i svag vind (1-2m/s) nästan rakt mot målet. Vi rycker litet här och seglar ifrån ett par båtar riktigt ordentligt. Vi slipper slå för Rödskär, vilket bakomvarande båtar måste, och drar ifrån. Vartefter vi närmar oss Hinsholmen ökar vinden gradvis och med den också farten. En större båt ifrån stargruppen efter närmar sig gradvis när vinden ökar.

Vid Lilla Jonsholmen vrider vinden plötsligt på O igen och ökar till 4 m/s. Slag och fartsträcka in i mål. Den större båten lyckas precis ta sig förbi innan mållinjen. För det blev avkortat.

Direkt efter målgången sätter vi spinnakern och åker hela vägen till Krossholmen i en nu stadig ostanvind. Väl där hinner vi nästan i land innan det börjar pricka rengndroppar men det blir aldrig något riktigt regn. Resultatet blev en litet medioker 9:e plats av 17 startande. Med tanke på vår start ska vi kanske vara nöjda med det. En fin kväll var det i alla fall. Över 20 grader och inget regn!

Skepparkannan 2013, Segling 1

Äntligen. Premiär. Man har längtat.

Kvällen började inte helt bra. 15 m/s sydligt och vi ska kryssa från Krossholmen. Dessutom börjar det att regna. Men prognosen lovar avtagande vind och vrid mot väst. Vi har inte sett något meddelade att det är inställt så vi ger oss ut trots skeptiska båtgrannar på bryggan. Det går som tåget med bara fock över Rivöfjorden.

På plats i startområdet hittar vi en stolpe som vi hänger oss på och hissar storen. Revad! Första gången i livet som jag ska segla revad Express! Men det blåser 12 m/s stadigt och upp till 16 i byarna. Inget att snacka om.

P.g.a. litet strul med hissandet och trängsel när vi ska lämna stolpen bommar vi femminutersskottet och har bara en vag uppfattning om tiden till start. Vi kollar på de andra båtarna och tror att vi har tiden med ungefär 10 sekunders diff. Ringrostiga som vi är bommar vi ändå starten med ca. 30 s. Får väl anses som godkänt under rådande omständigheter…

2013-05-13, trackBana 4 är påbjuden (AKDBADA) så vi börjar med en kort, sned kryss ned mot Eskilsholmen som avlöper tämligen odramatiskt, följt av en ännu mindre dramatisk sträckbog upp till D. Vi är sist i startgruppen (förutom en båt som bommat starten med fem minuter).

Vid D slår alla båtar söderut direkt men vi går ut en bit i rännan och rundar märke C också innan vi slår. Belöningen blir en lång och aningen lugnare styrbordbog söderut där vi kan konstatera att vi kör ifrån en båt och tar något på de framför. När vi närmar oss B får vi göra ett par slag och bommar båda ordentligt vilket gör att vi tappar igen. Sista slaget blir aningen för kort och vi pinar upp och blir därmed överkörda i lovart av båten vi tidigare körde om.

Nu ångrar vi (liksom resten av fältet, tror vi) att vi valde bort spinnakern. Vi har en supernajs undanvind rakt in mot målet men får nu köra spirat istället. Det funkar. Båten som körde om oss i rundningen får tokstrul när den ska gippa strax innan A och broachar och vi åker ifrån dem ordentligt. De kommer inte ikapp mer idag.

Runt A och vinden har vridit en aning på väst. Sträckbog ut i sundet upp till D som byts i en kryss utan slag ner till B. Bara att åka med. Vattenlinjelängden avgör och då är vi ju inte gynnade direkt. Gipp runt B och nästan platt i mål. Vinden minskar mer och mer och vi närmar oss båtarna framför men hinner inte riktigt ikapp.

Seglingen hem, som vi trodde skulle gå i vindens fart med hård slör, blir istället en lång kryss i hällande regn och avtagande vind. Vid Torshamnen är det helt stilla och tvåtaktaren får bekänna färg sista biten. I hamn med alla segel bärgade är vi trötta, genomblöta men nöjda med att säsongspremiären är avklarad.

Resultatet blev 5 av 7 deltagande båtar vilket är sämre än väntat. Nåja, det var andra seglingen vi gjorde tillsammans i den båten. Det måste ju få finnas utrymme för förbättring! Gärna mindre vind och mindre regn nästa gång!

Team Spiff seglade Höstknalten

Track, del 1

Årets sista kappsegling och skepparen var grymt sugen efter förra helgens uteblivna Kräftkör. Under veckan hade väderinstitutens prognoser pendlat mellan väst och nordväst och från 8 m/s som lägst upp til 16 m/s som mest. Jag ville tro på 8 m och läste nog gärna de prognoserna med visst filter. Vi skulle segla helt enkelt. Besättning denna gång var undertecknad, Anna-Lena, Harry (8 år) och Nils (70 år). Troligen yngst och äldst besättning samtidigt alltså.

Tävlingsdagen kom och åtminstone jag var grymt taggad. YR sa 8-10 m västnordväst och det skulle passa oss. Att det kunde bli litet vågigt efter en kulingnatt vid Trubaduren förstod vi men det skulle ju bara röra sig om en timmes omak för att sedan ersättas med en ”tjurrusning” från Vanguard till Fjärskärsbåden. Trodde vi.

Redan i starten stod det klart att prognosen inte stämde. Det blåste mer. Ganska mycket mer. Vi körde ändå fullt ställ i starten eftersom vi strax skulle falla och vi trodde på viss vindlä bakom öarna. I vår start skulle det vara hela 5 båtar: två NF:ar och tre Cumulus men den andra NF:en kom aldrig till start. Klokt val. Vi bommade starten litet grand och hade en Cumulus precis i näsan som gick bara nästan lika fort. Han ville absolut inte att vi skulle gå om i lovart så vi föll av kraftigt och kom nästan om i lä innan vi var ihop igen. Vi följdes åt ner till Rödskär där vi valde den något längre rutten öster om men kom då bort från de andra och se: genast var vi om. Därefter var det bara ren åka ner mot Donsö huvud. Där skildes våra vägar åt. Vi hade redan på förhand bestämt att vi skulle gå väster om Valö genom gruset. Detta av två skäl: dels var det något kortare väg och dels trodde vi att vi skulle få mer sjölä något längre tid. De andra gick den mer traditionella rutten öster om. På väg ner mot Knalten stod det klart att vinden bara ökade så vi tog först ett rev och sedan ett till. Dessa båda manövrer gjorde att vi fick se två av Cumulusarna glida förbi oss långt i lä och de var före oss upp till Knalten.

Track, del 2

Efter rundningen började vi kryssen. Cumulusarna tog klart bättre höjd än oss men vi gick fortare så totalt sett hängde vi med tyckte vi. Istället hade vi ett annat problem…

Nu måste man veta litet om hur NF:en är att segla för att förstå vad som hände och varför vi inte blev oroliga tidigare. NF:en är en ganska smal båt med V-format skrov. Den har alltså ingen direkt formstabilitet. Rätande moment sitter i kölen. Den har låga fribord så man är nära vattnet. Ovanpå detta har den mycket segel. Även revad blir det en del och focken är ju som den är. Antingen uppe eller inte. Det kränger alltså en del när det brallar. När vattnet når relingslisten brukar det ta stopp men blåser det mycket blir det lätt litet mer kräng, speciellt om man saknar fyra gubbar på railen. När vattnet når sista mantågsstöttan sprutar det rakt in i sittbrunnen. Festligt. Normalt är detta inte ett problem. Det blir aldrig så mycket vatten och det rinner så sakta ut genom en strategiskt placerad självläns. Inget man till vardags behöver oroa sig för alltså. Idag var det emmellertid inte som vanligt…

Våghöden var rejäl. Vi bedömde den till runt 3 meter. I ungefär varannan  våg trycktes vi ner av vinden samtidigt som vågen pressade ner oss ordentligt. In i sittbrunnen forsade alltså inte bara litet vatten utan ganska ansenliga mängder. Så länge vi gick på styrbords bog upplevde vi trots detta inte det hela som ett reellt problem. Det rann så sakteliga ut och förhållandena var ändå bättre än vi befarat. Vi gick dessutom fort. Det var när vi skulle slå som problemen började.

Vi slog till babord upp mot Vanguard. Precis i slaget kom en våg och stoppade upp oss så vi stannade i vindögat. Jag tvingades vräka över båten med rodret för att vi skulle komma runt men hann inte lossa på storskotet. Resultatet blev att vi pressades ner ordentligt, Anna-Lena och Harry tappar fotfästet och föll ner i lä. Vi fick in ordentligt med vatten i sittbrunnen – mer än förut. Ingen skadar sig dock och det hela är över på tio sekunder. Vi inleder vår nya bog och börjar köra. Då först inser jag att motorpanelen står helt under vatten. Det kan aldrig vara bra. I nästa sekund inser jag att luckan till stuvfacket på styrbords sida står delvis öppen. I överhalningen har något där nere flyttat på sig och petat upp luckan på glänt (det där lucklåset har retat mig i två års tid eftersom  det envisas med att åka upp hela tiden). Allt vatten vi har i sittbrunnen åker alltså just nu rakt ner i stuvfacket!

Beslutet är lätt att ta: Lätta på skoten! Vi faller av mot Valö. Det är slut. Vi får en ordentlig åktur in mot Valö där vi aldrig är under 8 knop men båten känns hela tiden underligt trög. Det får sin föklaring i hamn. Vi öser ur mer än 100 liter vatten ur stuvfacken på styrbordssidan (jag tappade räkningen efter tiotalet hinkar). Nere i motorrummet är det knappt 50 liter plus en del inne i båten som letat sig in genom de ihåliga längsgående balkarna. Blir en del torkjobb i vinter…

Efter grovstädning i båten åker vi ner till LSS klubbhus och är ändå med på ärtsoppan. Trevligt. Vi konstaterar att om vi hade hängt med Cumulusarna hade vi slutat topp 6 (vet man ju aldrig men man kan väl få drömma litet). Alltid en litet tröst.

I efterhand ångrar jag såklart att vi gick ut. Det blåste ju uppenbart alldeles för mycket för oss inte minst med tanke på besättningen. Jag kan bara skylla på att jag var så grymt sugen på att få genomföra en sista segling innan säsongen tog slut. Får ta det som en minnesbeta. Huvudsaken var att vi kom i land i ett stycke och fortfarande flytande. Motorn startade också fast det satt långt inne. Elfel i panelen troligtvis…

Vi får hoppas på bättre förhållanden nästa år. På pluskontot är ju Harrys jubel i varje vågdal på väg ut efter Knalten – innan slaget då.

-”Precis som Flume Ride, pappa!”

Vi stod över Kräftköret

Det blev inget Kräftkör för Team Spiff i år. Fredag kväll kollades väderprognosen och enligt den skulle det blåsa mer än 12 m/s så vi chansade litet på att det skulle bli inställt. Dessutom: att segla ut i Kungs sund i nästan 12 m när det blåst kuling hela natten (om seglingen ändå skulle genomföras) bedömdes som oförsvarbart.

Döm om vår förvåning när vi då i efterhand får reda på att seglingen faktiskt genomfördes (helt OK eftersom villkoren för avbrytande inte uppfyllts – det blåste inte 12 m/s på Vinga kl. 07:00) MEN på en alternativ bana som inte funnits med i inbjudan! Inte OK!

Hade vi vetat det innan hade vi naturligtvis varit med. P.g.a. detta tappar vi åtminstone en placering i totalresultatet i Skepparkannan. Mycket surt. Och, ja, jag vet att man har rätt att ändra ”allt” innan start av en kappsegling men det gör inget om man redan från början påpekar att man kan komma att segla en alternativ bana. I vårt fall hade det gjort att vi kommit till start…

Skepparkannan 8, Reservdag

Track

Segling 8 blev ju inget av eftersom vinden inte behagade blåsa den kvällen. Därför fick vi anledning att använda reservdagen och den inföll alltså torsdag 6/9. Och nu kom det vind! 10 m/s i starten och, enligt Sjöfartsverket ViVa, 14 m/s vid Torshamnen. Bud på mer enligt prognosen. Hmmm, skulle man våga sig ut? Seglingsnämnden (Olle) bestämde ändå att köra och vi var 10 tappra båtar som trotsade väderprognosen.

Vinden låg på väst men skulle vrida mot syd så bana 5 kom upp (ABCABEA). Vi var ute och kände på vinden och konstaterade att det blåste för mycket för fullt ställ. Ett rev togs in och genast löpte båten mycket bättre. Prognosen talade om mer vind och massor av regn så vi bestämde oss för att köra utan spinnaker – skepparen ville inte blöta ner den i onödan såhär i slutet på säsongen…

Start mitt på linjen strax bakom en större båt (Omega 34) och i lä bakom den andra NF:en (skit också) men han kan inte hålla samma höjd som Omegan och faller kraftigt av framför vår näsa och långt ner i lä bakom den andra båten för att få fritt. Plötsligt ligger vi helt fritt igen rakt bakom Omegan som ju sakta drar ifrån. Vi kikar bakåt och konstaterar att det gör vi också. Vi kan hålla samma höjd som de framför och tar massor med höjd på båtarna som glidit ner i lä. Vi drar ifrån! That’s a first. Båten går väldigt fint på denna nästankryss.

Vi klarar att sträcka hela vägen upp till märke B även om det börjar mota lite när vi närmar oss. Båtarna som hamnat i lä måste ta minst ett slag och vi har vid rundningen en lucka bakåt på ca. 50 m. Upp till C är det bara åka och men vinden lättar ut bakom Asperö så revet åker ut. Efter rundningen av C blir det nästan plattläns in till A. Vi är en av få båtar som spirar focken och tjänar massor på det. Dessutom sätter strömmen hårt söderut så vi får segla säkert 10 grader mer norrut än vår egentliga kurs – ännu plattare alltså. Strax innan rundningen vid A kör vi ikapp några båtar ur starten innan men väljer att bromsa ner litet, medan vi tar revet igen, för att inte ställa till det i rundningen.

Efter rundningen märker vi genast att vinden vridit litet mot syd, precis enligt prognos, men inte har den ökat. Tvärtom har den minskat en aning, kanske beroende på det nu myckna regnandet. Vi har inte alls samma båtfart som under första benet och funderar på om revet ska ut igen. Men när det brallar känns revet rätt så vi beslutar oss för att det får sitta – vi skulle troligen tappa mer på manövern än var di tappar totalt på hela kryssen. Vi går inte alls lika bra nu och håller bara jämt med båtarna runt oss (förra benet gick vi ifrån) men vi tappar inget heller.

Vid rundningen av B är det litet trångt eftersom vi är tre båtar som kommer fram samtidigt och vi kommer in på babord så vi tar ut sista slaget något onödigt långt för att inte riskera behöva göra ett extra slag. Det blir aldrig någon dramatik men vi förlorar några båtlängder. Upp mot E är det halvvind och revet tas ur igen. Vi åker med några större båtar på deras häckvåg tills vinden lättar ur bakom öarna igen men de drar aldrig ifrån.

Efter E är det slör in mot mål men vi plattar till kursen och spirar focken och skär sedan upp igen. Återigen lönar det sig med spirad fock och vi drar ifrån en båt bredvid som inte spirat.

Vi tittar framåt och bakåt och konstaterar att vi troligen fixar en bra placering idag. I topp tror vi på Späckhuggaren som vi ser går i mål långt före oss – den hade vi aldrig en chans emot. Frågan är hur det går med Omega 34:an. Den är ju visserligen före men är det tillräckligt?

Resultatet i mål visar att vi tappade 2:a-platsen med ca: 1:30 till Omegan. Det var alltså ganska långt kvar till dem. 3:a alltså och säsongens bästa resultat. Kul. Blöta men nöjda packar vi ihop efter, vad det verkar, säsongens sista segling…

Skepparkannan 9

Ny måndagkväll. Ny segling.

Track

Svaga vindar 3-5 m/s från O skulle enligt prognoserna vrida aningen mot SO. Bana 3 (ABCAEDA). Spinnakerstart med risk för stopp om man gick för långt in i hamnen. Vi timade anlöpet till linjen med bommade en runda och kom aningen sent fram. Trots att vi satte spinnakern tidigare än vi tänkt var vi ca. 20 sekunder sena till linjen men vi var ändå med hyfsat tyckte vi.

Dags för kvällens första överraskning: alla båtar utom vi och en till drar iväg. Vi två blir liggande kvar i ett vindhål. Helt oförklarligt. Båten bara 3 meter bredvid oss (i lä) drar iväg och vi står helt stilla. Blä.

Nåja. Vi kommer ut en bit och väljer att gå rakt på märket och norr om Rödskären – det skulle ju vrida mot syd. Dags för kvällens andra överraskning: det vrider mot nord! Jaha. Gipp istället men vi borde faktiskt ha tjänat på detta för de andra båtarna som gått mellan Rödskären får nu hård skärning för att nå upp till märket. Men de är för långt före och går fortare och några hinner före fram till märket.

Dags för kvällens tredje överrsakning: det vrider tillbaka mot syd och plötsligt går vi 10-20 grader högre än de som rundat före oss och når nästa märke – de före oss ligger redan långt ner mot Asperö och vi tycker oss ha en chans. Haha! Men de har bättre tryck medan vi står stilla.  Plötsligt konstaterar vi att alla båtar på banan går utom vi. Det fyller i med vind överallt utom just där vi ligger. Vi blir överkörda av en X-99 som dônar om i lovart och – så – får vi vinden också och går nästan ikapp igen. Helskumt. Uppe vid C är vi efter igen – men – vi har den andra NF:en i fältet alldeles bakom. Eftersom vi aldrig kört jämt men honom någonsin förut bestämmer vi att våga ta en chans och köra ”fel” väg in till A: söder om Lågerna och Jonsholmarna. Vi tror att det ligger mer vind söder om än norr om. Vi ser en annan båt strax före oss göra precis detta och klara att sträcka över gruset vid Skifteskär så vi bestämmer oss för att köra samma manöver.

Dags för kvällens fjärde överraskning: vinden har uppenbarligen vridit mellan hans vägval och vårt för vi sträcker inte över gruset. Vi ser den andra båten peka långt över men vi hamnar rakt på 1,4:an. Vi tvingas till ett helt onödigt slag och vår chans är borta. Vi konstaterar att vi har bättre tryck söder om Jonsholmarna, precis som vi trodde, och har mycket bra fart in mot A men det är ju försent. Att båtar som redan rundat sedan inte klarar att väja för styrbordsbåt gör inte saken bättre. Vi har inte mindre än tre incidenter med möten som inte begriper att de måste väja. Vi tvingas väja i två av fallen och stoppar upp rejält. Surt. Protestläge, men vem orkar när det ändå inte kommer att spela någon roll för vårt resultat?

Vi rundar alldeles efter en Express och ska sätta spinnakern men har inte ordning på grejerna och den kommer inte upp förrän halvvägs nere mot K-märket. Inget att skylla på där.

Dags för överraskning nummer fem: vid Eskilsholmen tar vinden slut. Vi ligger helt stilla och ser alla andra båtar glida iväg. Vi ligger med tom spinnaker och står verkligen helt stilla. Vi ligger där i säkert tre minuter och inser att den allra minsta lilla gnutta till chans att komma ifatt är borta. Vinden vrider också, precis som förra länsbenet, mot nord och vi måste gippa för att komma till E.

Sträckan upp mot D går dock lysande. Vi kör ikapp båtar och har finfin gång. Avslutande kryssen blir en tålamodsprövande historia med avtagande och skiftande vind men vi har hyfsad gång tycker vi och verkar knapra in på de framför. Dessvärre är det ju alldeles för sent.

I mål visar det sig att det varit stökigt i tornet och man har blandat ihop båtar och bommat på målgångstiderna. Vi får först en 12:e plats men det justeras sedan till 14:e eftersom vi (troligen) fått bokfört en minut fel (för litet) på målgångstiden. Dessutom kommer troligen två båtar att diskas efter protest att de gått igenom banbegränsningsområdet vid Plankorna (vilket belyser vikten av att läsa seglingsföreskrifterna ordentligt). 12:a ändå i så fall.

Nä detta var inget att skriva hem om men det var en fin kväll… Nästa gång står vi i tornet.